Du luktar skog, hundra mil ifrån mig

Psyche älskade Eros och Eros älskade Psyche. När de två var tillsammans brann världen, lyckorus och salighet. Eros, i all lidelse och Pscyhes förbud att någonsin titta på honom lyckades de vinna varandra. Tusentals år har gått men genom historiens svärta lyser de fortfarande starka. Spår av Eros finns hos etrorerna som avbildas på renässansens tavlor och i 1800-talets industrialisering. Vi kanske blev etroernas offer när vi bestiger samma berg som morfar störtade ner under distriktsmästerskapen 1951. 

Halvvägs upp för branten pausar vi och du håller min hand en stund. 
”Jag bor ändå rätt nära.” säger du och pekar lite till höger. Jag drar in luften djupt ner i lungorna för det här måste jag komma ihåg. Måste memorera hur täta dina ögonfransar sitter, måste minnas hur det ser ut när du pratar, erinra mig hur du ler när du sagt något riktigt roligt. På toppen äter vi budgetkakor, spelar musik och sjunger med. Världen för våra fötter och du har stannat tiden. I horisonten syns ett lugnt hav och när vinden rycker tag i mig. 

Det här kanske blir en dag, en månad eller ett liv. Eller inte alls. Kanske blir Psyches förbannelse min, kanske rullar åskan in, kanske blir vi aldrig mer än en dagdröm.

Men bby. Jag svär på att om du inte hållit min hand skulle jag sväva långt uppe bland molnen. 

Om livet | händer, kärlek, torftig |
#1 - - Malin:

<3

Upp