Snälla titta inte på mig nu

Omklädningsrummet intill sjön var byggt av vitmålade plankor, ett vindpinat trä där färgen börjat släppa. Det stod uppå en kulle, och längre ner kunde en som se det kalla vattnet. Med handdukar ifrån ett land på andra sidan atlanten gick vi in för att byta om till badbyxor. Din hud glödde ljus trots dunklet inunder plåttaket. Du tittade på mig och jag kände hur mina kinder genast blev varma, munnen till ett leende och jag sa: 

 ”Snälla titta inte på mig nu” och du skrattade. 

”Okej, då vänder jag mig om.” och istället såg jag din ryggtavla. Får inte korsa den med fingret, rita linjer mellan födelsemeärken eller cirkulera platser. nej.

Springer ner till vattnet, slänger handduken på bryggkanten och hoppar i. Tusen och åter tusen luftbubblor tar emot mig när jag slår igenom ytan. Öppnar ögonen och stannar upp. Det är helt tyst förutom ett dovt klirrande. Här är jag helt ensam.

 Bryter igenom ytan och ser dig. Du ser plågad ut. 
”Vad fan, det är för kallt”, säger du med oroliga ögonbryn och axlar uppdragna till öronen.

Skakar vattendropparna ur håret. 

Upp