Svammelsurium 1A
Men Rob, vad har händer i ditt liv? Jo, jag pluggar alltså en master Mänskliga rättigheter på Göteborgs Universitet. Försöker jobba deltid på en teater som kanske borde se över hur deras anställda mår. Spelat bort varenda krona jag förvärvat under sommaren på tärning (detta är ett skämt och bör därmed tas som att jag inte spelat bort alla mina pengar. Men, för den nyfikne, mynten som finns kvar ryms alla i handflatan min). Hänger med flator på fritiden, ja faktiska homosexuella kvinnor. Skärmen på min mobil är helt paj och jag befinner mig i en politisk kris, identitetskris, tandkrämskris. Börjat i en kör som blandar högkyrklighet med jazz(?) och har ingen som helst oro i kroppen. På riktigt. Lök håller hur länge som helst i skafferiet och passa på att köpa morötter, potatis och vitkål nu. Halva Sverige svämmar över av äpplen dessutom, palla. Det är ju säsong! Funderar på om jag håller på med håret för mycket. Slutat skriva dagbok, en revolt som jag inte alls gillar. Använder glasögon och lever ett fritt liv från internet i mobilen. Hyfsat spännande tider med andra ord!
I sommras när jag hälsade på Linn tog jag den här bilden 06:53 och har aldrig varit så pigg i mitt liv.
För två år sen skrev jag i dagboken; när jag gick genom stan tänkte jag på hur mycket jag inte ville bo här. Ville säga hejdå, flytta och börja om. Som om jag och stan växt ifrån varnadra. Så att ingen av oss kunde bli de vi ville bli. Allt detta trots att jag inte på något sätt misslyckats i norrpan. Och hur lämnar man en stad som gjort en till människa? Hittat vänner, familj. Men så gjorde jag det bara. Ljuget om att jag kanske sku växa fast kom åt mig och jag rykte upp rötterna och stack. Bara drog. Sen dess har jag pussat grabbar jag velat mer med och målat en serie om hur huvudet egentligen borde vara så mycket större. Anammat en skiter-väl-jag-i-attityd och tappat bort den.
Nej, det är lätt att tänka jag gör för mycket, det händer för mycket. Men jag tror att det just nu är helt perfekt. Förutom att jag inte har några pengar, men se bortom det. Se till sångerna jag sjunger, människorna jag kramar, till maten jag äter. Till äppelmosen jag kokar, böckerna jag skumläser och hur jag inte ens märker att kaffe kallnar.