och i junsele fortskrider sommaren utan att någon egentligen märker det

Ett... Två... Sitter i bilen, på väg till platsen där det alltid är sommar, där pelargonerna är välmående och där blåbärssylt alltid finns med på frukostbordet. 
 

 
Åtta... Nio... Tio... Sist jag var där lyssnade jag bara på låtar om svåra tider och lånade en rosa cykel med vit sadel, trampade iväg genom samhälle till där morfar finns och inte finns. Läste upp dåligt skrivna dikter av undertecknad och längtade att en dag få bli kär.
  
Femton... Sexton... Sjutton... Mormor har blivit krum och det finns något i armen som inte är bra men när hon ser oss springa över gräsmattan ler hon. Inte bara med munnen utan med hela ansiktet. Under veckan kommer vi gräla, trätte på varann, skratta, prata om vad som är viktigt i livet, vi kommer gråta men framför allt kommer vi vara tysta i varandras sällskap. För som oftast är det just det vi båda behöver.
 
 
 
Tjugo... Tjugoett... Och på vägen dit räknar jag alla ställen vi stannat och pissat på genom åren;
Tjugotvå.

 
Upp