torftig

För ungefär ett halvår sedan skrev jag den här krönikan för ett tidning. Idag tänkte jag att det skulle kunna va fint att påminnas lite.

På den enda och men ändå bästa ryska shoppen i stan, där jag brukar springa in för att köpa zefir (tänk rysk motsvarighet till mums mums i form och storlek men mer som marshmallow i konsistens), sitter en rultig starukha som alltid blir lika road när jag försöker uttala de vackra bokstäverna och orden på etiketterna. ”Du är här igen, paren’!” brukar hon skratta när jag ska betala. 

Sen den tjugotredje augusti förra året har mycket förändrats. Det var dagen rapporteringen om att ryska trupper gått över ukrainsk gräns nådde oss vid frukostborden runt om i sensommarvarma norden. I ryska shoppen står radion, som förr spelade svällande ballader, nu oftast tyst vid disken. Vi har haft svårt med kontakten ifrån den ryska brodern i Sumy, en stad belägen i norra Ukraina, förklarar hon en dag. När jag frågar henne vad som kan tänkas ha hänt dem tittar hon på mig. Den gången får jag inget svar.

Splittrade familjer och saknade familjemedlemmar på grund av geopolitiska konflikter mellan stadsmakter är mer vanligt än ovanligt, alltså absolut inget nytt. Det är lätt att skaffa en bild men inte att hålla den nyanserad. När jag försöker koncentrera min lysning och försöker förstå vad det är som händer i dagens Europa. Slår igång Ekot och frågar mig varför säger Åsa Lindeborg, kulturchef på obundet socialdemokratiska Aftonbladet, och Per Svensson, journalist på oberoende liberala Sydsvenskan, att det kanske är dags att ha packade resväskor och vara beredd på att fly på grund av hot i Ryssland? Är det för att Victor Orban, Ungerns premiärminister, vill närma sig Ryssland och vill upprätta täta samarbeten samtidigt som NATO och EU-parlamentet kräver nya sanktioner mot det enorma landet i öster vars befolkning ofta har bemöts av oförstående västbor. Är det på grund av den sprickan som uppstår där väst och den ryska befolkningen rör sig ifrån varandra? 

Försöker göra en ansats att förstå kopplingarna mellan Putins Ryssland och de olika extrempartierna i Europa som sägs vara en del av en mer långsiktig och djupare utveckling i det politiska landskapet Vid lite efterforskning finns det en hel del som tyder på att det stämmer, inte minst i den statsvetenskapliga forskning som under de senaste decennierna har försökt tolka utvecklingslinjerna i europeisk politik. Det är inte helt lätt när det går bortom dagspolitisk taktik som utmålats av svenska medier och jag tänker den gulliga, rultiga starukhan på St. Persgatan. Var passar hon och hennes bror in i ekvationen? Var passar jag in? 

Det går nästan två månader på dagen innan jag får en chans att besöka den lilla ryska affären som ligger inklämt i ett anonymt hus på St. Persgatan i Norrköping igen. Ko-klockan skramlar när jag trycker mig in genom den bruna, rätt tunga, trädörren. Staruckha står i disken och lyser upp när hon ser mig. Jag ler tillbaka. Den här gången frågar jag hur hon mår innan jag ens letat upp det jag kommit för att köpa. Hon säger att hon fått kontakt med sin bror. Flera knaggliga telefonsamtal, de mår bra och är på väg.