Snälla titta inte på mig nu

Omklädningsrummet intill sjön var byggt av vitmålade plankor, ett vindpinat trä där färgen börjat släppa. Det stod uppå en kulle, och längre ner kunde en som se det kalla vattnet. Med handdukar ifrån ett land på andra sidan atlanten gick vi in för att byta om till badbyxor. Din hud glödde ljus trots dunklet inunder plåttaket. Du tittade på mig och jag kände hur mina kinder genast blev varma, munnen till ett leende och jag sa: 

 ”Snälla titta inte på mig nu” och du skrattade. 

”Okej, då vänder jag mig om.” och istället såg jag din ryggtavla. Får inte korsa den med fingret, rita linjer mellan födelsemeärken eller cirkulera platser. nej.

Springer ner till vattnet, slänger handduken på bryggkanten och hoppar i. Tusen och åter tusen luftbubblor tar emot mig när jag slår igenom ytan. Öppnar ögonen och stannar upp. Det är helt tyst förutom ett dovt klirrande. Här är jag helt ensam.

 Bryter igenom ytan och ser dig. Du ser plågad ut. 
”Vad fan, det är för kallt”, säger du med oroliga ögonbryn och axlar uppdragna till öronen.

Skakar vattendropparna ur håret. 

Mellan mars och maj.

Jag låg efter i plugget, för jag dagdrömde. Gick till cafét på Östra Larmgatan en gång i veckan. Hälsade farbröderna shabbat shalom på fredagar. Spelade piano varje dag, nya sånger tog form och jag vann en poesitävling. Fick timmar på Folkteatern och längtade efter varmare vindar. Hemlängtan höll mig sällskap och det gjorde Stina Stoor, Lene Kaaberbøl och Tove Jansson också. Strök under meningar som kändes viktiga. Tog bort dejtingappar för vad sku de ändå tjäna till när händerna inte lät sig hållas för det fanns för mycket att skriva ner, för många tanketrådar att spinna och mormorsrutor att virka. Då när jag klev upp kring sju varje morgon, för att det kändes viktigt att ha någon form av rutin, och kokade havregrynsgröt med russin i. 

Ifred - 20 juni 2018

Låser med regeln till toan. Sätter mig där. Inte för att pissa utan bara för att samla tankarna. Ta en kort paus bara. Det är inte fusk. Alla gör det. En av pensionärerna stoppar mercichoklad i fickorna på mig så fort det finns en chans. När jag inte är uppmärksam, kanske. När jag är upptagen med att ta om hand, kanske.
Tar upp en av dem och river av plasten.
Lägger den ena stortån på den andra,
filosoferar en stund. 
 
Upp