torftig

Det är kaos här. Väskan från min senaste resa till Ångermanland och hemstaden ligger utfläkt och kläderna har bildat ögrupper på golvet. Två koppar står på sängbordet och apelsinskalet ifrån fredags ligger kvar alldeles intill. En bok har ligger med pärmarna på en stol och en annan har ramlat ner från bokhyllan. Det är svårt att hitta sammanhang här när allt jag tänker på är att golvet behöver dammsugas och kläderna vikas. 

 

Tog den långa vägen hem från en vän. Chansade att jag skulle hitta hem men plötsligt hade jag snurrat in mig på en gata som påminner så himla mycket om din. Insåg med vinden i håret att du och jag inte pratat på månader. Inget "hej hur mår du" eller "det här har jag tänkt på...". Vet inte om jag saknar dig men det händer att jag nämner ditt namn eller tänker på hur du mår. Tidigare idag, i en handväning, fiskade upp pedlarkortet ur börsen min farfar gjorde till min mamma 1988 utan att veta riktigt varför. Ville liksom titta på det antar jag. I konflikt pratar de om hackergrupper som stöds av militärer. 

 

Längtar efter en annan värld ibland. En som har mer magi än den jag lever i nu. Kanske en värld där alla mina vänner bodde på samma linje och varje fredag hoppade vi på en efter en för att ta oss till stan och hem till en sista vän för gemenskap. Är inte ledsen eller så, men vill verkligen bara ha mer magi för det här är inget som Harry P. 

 

Kanske blir det bättre när jag städat.

Imorgon.